Nu börjar vi snart säsongen 2021
Det är fredag 28/5, packat och klart bara färdigställande av lägenheten inför sommaren som återstår. Flyget går 17.20, kommer att vara framme vid Altair vid midnatt.
Nu är vi på gång för 2021
Vilken resa till Altair. Lite smånervösa för att ut och resa, framförallt att flyga. Allt gick bra och alla verkade vara försiktiga MEN jösses vad hungriga vi var. Inget serverades på flyget och på flygplatsen fanns det bara svindyra undermåliga smörgåsar att köpa. Vi fick dem i en brun påse, sen fick vi leta rätt på nåt ställe att sitta och äta. Vi var framme i Amora kl 24, nu var det bara att bana sig fram bland alla prylar, fixa el och bädda. Vi slocknade som två små barn. Frukosten, hihi, den bestod av varsin bit hårt bröd och lite te.
Det är varmt, +30 grader. Nu började allvaret. Slipa botten för att bättra på coppercoaten, putsa, feja och laga. Tagus är en väldigt bra vinterplats men ack så smutsig och sandig. 16/6 Sjösätter vi en blänkande fin skuta och styr ut mot Oeiras.
Den 22/6 sätter vi kurs mot Sines, ca 50 Nm. Vi startar med NV 5 m/s och sätter genuan. Vi vill inte sätta storen för vi har inte reven på plats och vinden ska öka. Det gör den mellan N-NNV 12-13 m/s och vi får en underbar seglats. Här i Sines förbereder vi oss för den stora avfärden mot Azorerna. Vi kollar väder, handlar och lagar mat. På bryggan stöter vi på några dykare som kommer med en vagn med vinflaskor. Det är Douro och Alentejo viner som vinhusen har bett dykare placera på havsbotten. Efter ett år plockas de upp och tas till försäljning, ca 100 EURO/flaska.
Nu den 26/6 gör vi oss redo. I gryningen skall vi ge oss iväg rätt ut i Atlanten.
Resan över Atlantens böljor till Santa Maria, Azorerna
27/7 Vi är redo och taggade till tänderna. Allt är sjöstuvat. Middagar är i kylen, all mat på sin plats, storen är revad. Ok, då drar vi. Vinden är nordlig och 5 m/s och vi ska styra 265 grader. Vi hissar storen i hamnen och kör med den och motor för att komma ut från den gropiga sjön. Efter 50 min sätter vi genuan, har vinden in i 90 grader och det blåser 7 m/s vi gör 8 knop. Vi susar fram i 7-9 knop timma efter timma, helt fantastiskt. Vi turas om att styra alla tre, autopiloten, Tommy och jag. Fram emot eftermiddagen smakar pasta ragun helt ljuvligt. Natten är kolsvart mellan 23-01. När månen kommer fram syns marelden som glitter i svallet. Vi ser inga fartyg någonstans bara det svarta havet. Häftigt att susa fram ensamma i vågorna. Första dygnet gör vi 190 nM, andra gör vi 170.
Det är gott att sitta på sargen och skala potatis till mos, idag vankas en stekt firre som vi trodde var lubb men smakade som vitling. Vinden har avtagit och det går långsammare långt där framme ser vi fronten med vindskiftet. Kl 13 den 29 är vi i stiltjebältet. Solen gassar på oss och havet ligger som en blå sammetsmatta. Idag roar vi oss med att fixa en chicken curry, mums. Tar en tvagning och ett bad hängande från badstegen, bara så gott. När vi startar motorn och drar på så låter det som bränslet inte räcker till, koll i bränsleglaset och filtret. OJ, oj det är slemmigt och filtret ganska tätt. Denna förbaskade biodiesel som ger en underlig tillväxt. Byter filter och häller på lite mera gift i tanken så är vi, som tur är, på fart igen. Inte som för 10 år sedan då det blev som en tjock massa i tank och slangar.
Efter ca 1 dygns stiltje och ytterligare bad får vi fin segling igen. Har vinden in ca 50-60 grader. Vinden kommer från V – S ca 8 m/s. Fram emot natten piper det i, det blåser 10 m/s och känns inte så bekvämt. Jag väcker Tommy och säger att jag vill inte vara ensam på den här galopperande, ilskna tjuren som ibland tror den är en ubåt. Vi lyckas reva genuan ännu mer och ändrar kurs. Som värst var vinden en kort stund uppe i 20 m/s. Så här kämpade vi på i 14 timmar. Sen lugnade det ner sig.
Vi hade en västlig vind så vi fick kryssa fram och åter över vår kurslinje. Nu börjar det kännas att vi varit ute i många dagar, 5 dygn. Det är ändå otroligt att vi är sysselsatta hela tiden med allt möjligt. Det gäller ju att förutom koll på segel, kurs och vindar även spana efter val, se en fantastisk stjärnhimmel, solens upp och nedgång, likaså månens. Det känns skönt när vi siktar Santa Maria. Vi har varit ute exakt 5 dygn, seglat 800 nM och känner oss väldigt nöjda med vår seglats.
När vi angör Santa Maria får vi gå till en karantänbrygga. Där finns en grind så vi är instängda. Vi är vaccinerade och har EU pass men de vill ha en pcr-test i alla fall. Reglerna för EU-passet har inte börjat gälla än. En vänlig man frågar om han ska handla något till oss mens vi ligger i karantänen. Efter ett dygn får vi neg. test och blir utsläppta. Santa Maria är en ganska liten ö. Här finns otroligt mycket grönska och frodig växtlighet. Temperaturen är runt +20 på morgonen, lite disigt och lätt, lätt regn. Sen brallar solen på och det är ganska hett. Vi tar oss uppför branta backen och strosar på byn. Den är liten, har fina hus och mängder med kyrkor. Matbutikernas sortiment är ju inte så att man blir imponerad, men vi hittar mat och lagar goda middagar.
Santa Maria 2/7 till 12/7
Vi har lite jobb att göra för att samla ihop oss efter vår långa resa. Sova, städa köra tvättmaskin och framförallt spola kapell och annat rent från alla saltkristaller. Santa Maria bjuder på vackert väder, många trevliga människor och en storslagen natur. Nu vill vi göra en rundtur på ön så vi hyr en scooter, sätter på oss hjälmarna och drar iväg. Vi kör genom mörka skogen, det är som en djungel. Tar oss upp på öns högsta topp, Pico Alto, 590 m. Utsikten är underbart vacker. Kör vidare mot Baia da Maia, sydost på ön. Dit ner var det en brant och kurvig väg. Här ligger den vackra fyren Goncalo Velho på Ponta do Castelo.
Undrade ett tag om vår scooter skulle orka med att ta sig upp igen. Men det gick, sakta. I Santo Espirito äter vi lunch på ett hak. Vi får en kvarts gris, grillad/kokt, på tallriken, smakade gott men var lite för mycket. Färden går vidare på smala, kurviga vägar till Poco da Pedreira en lodrät bergvägg och en damm som en gång i tiden var en gruva. I nästa kurva ser vi en kyrka högt upp med en trappa som är oändligt lång.
Nästa utflykt går mot nordväst. Här är naturen flack. Kör till det lilla fiskesamhället Anjos. Går en tur utmed havet och lyssnar på det härliga bruset. Vågorna slår in över den svarta lavasanden. Här ståtar Columbus staty. Han sägs ha ankrat här i Praia de Lobos i dåligt väder. Han förlorade 3 ankare. Här ståtar också min excellente scooterförare. Ikväll den 11 juli ska vi gå upp på klubben och kolla fotboll, Italien/England. Imorgon eftermiddag går seglatsen vidare till ön Terceira, ca 150 nM.
Måndag 12 juli, vind NO 5-8 m/s från Santa Maria till Terceira, Angra do Heroismo.
Efter att tagit farväl av gänget lämnar vi ön. Sätter revad stor i hamnen, sedan revad genua. Vi får en fin seglats i 7-8 knop. Blev lite stökigt frampå natten då vinden vrider så vi ändrar kurs och sätter vår preventer, den hindrar storseglet att gippa. Närmar oss Terceira efter nästa ett dygn och 150 nM. Här ligger två häftiga öar, ser ut som de är kluvna på mitten. In i hamnen och förtöjer båten vid en ponton med grova tampar och våra saftiga fjädrar, för här sliter havet i oss hela tiden.
Vi går på rundtur i byn och tar oss upp på Monte Brasil och har en storslagen utsikt. Vi kan inte stanna här för de skall ha en regatta och de behöver alla båtplatserna. Här fann vi en fiskmarknad och hittade en marulk, det är ju kalas.
Nu börjar rundturen mellan Azorernas mittenöar.
15/7 Vilken härlig dag, S 6 m/s och gott solsken. Vi sätter full stor och genua och seglar mot Pico. Syd på Sao Jorge tar strömmen tag i oss en stund. Slappar på däck och njuter av det blåa havet. Det är första gången vi seglar med utrullad genua och vi upptäcker att förstagsprofilen har gått av. Ja så är det bara, alltid händer nåt som skall fixas. En vacker syn när molnen lättar från Pico Altos topp. Det är Portugals högsta berg, 2351 m. Det finns ingen marina i Maddalena så det är ankring eller piren i fiskhamnen. Vi väljer piren och ligger med lååånga tampar. Vi gör en busstur på ön och tar oss till Lajes, en gammal valfångarby. Hamninloppet är lite spektakulärt med mycket vulkansten. Fint att det är en märkt led in. Här fångades val ända fram till 1960-talet. Vi fick en bra lektion i hur fisket gick till när vi besökte valmuseet. Efter lunch är det dags för bussen tillbaks till Maddalena.
18/7 Återigen en fin dag. Inte så mycket vind men vi kör med focken mot Horta. Här är det full rulle. Många båtar ligger för ankare och många i marinan. En hel del ligger här och tar igen sig efter atlantöverseglingen. Efter tilläggning drar vi till legendariska Peters Bar och tar en öl. Den har funnits i 102 år och alltid tagit emot seglare. Taket är fullt med flaggor från olika segelbåtar.
Här är det härligt med mycket folk som stannar upp och pratar lite. Det är allt från segling, väder, problem, allt som har lagats, till fantastiska upplevelser. Vi gör en tur upp på berget och blickar ner i en krater. Känns lite häftigt. Utsikten är verkligen njutbar. Efter en lunch på absolut godaste quichen, tar vi oss till en naturlig pool ibland lavastenarna och får ett härligt bad där vågorna slår in över oss.
21/7 Nu lämnar vi Horta i ett stilla väder. Vi har vinden i nosen hela vägen till Sao Jorge, skönt att det inte är så långt bara 29 nM. I trivsamma Velas på Sao Jorge får vi en plats på pontonen, precis nedanför det höga berget. När mörkret faller börjar ett herrans otroligt liv bland fåglarna. Det är den gulnäbbade liran som kommer hem och har konferens med familjen hela natten. Den har ett väldigt speciellt läte. Nu ska vi på scooterutflykt. Börjar turen mot väst. Tänkte se fyren på Ponta dos Rosaios men, en smal rödsandig och guppig väg gjorde att vi vände och for mot nordsidan istället. Vägen är kantad med hortensia på båda sidor så det är som att köra i en blå alle. I Norte Grande hittar vi ett café, vi parkerar bland traktorer och jordbruksmaskiner och får en fika bland bönderna.
Sedan snirklar vi oss ner för den branta vägen ner till Faia do Quvidor och Faia Cubres. Faia är det platta land som har bildats vid vulkanens fot efter utbrott. Här lunchar vi vid en matvagn som serverar heta räkor och öl. På tillbakavägen skulle vi se Pico da Esperanca, högsta berget. Just då kom ett tjockt dis och regn så vi såg bara skylten som visade att här är det. Väl hemma är vi som 2 dränkta katter. Solen kikar fram en stund och ger oss den vackraste regnbågen vi sett.
Nu börjar resan mot Sao Miguel för att hämta våra gäster. Vi lämnar Vela och sätter stor och fock och har en stilla seglats till Praia do Vitoria på Terceira, där vi lägger ankare på en fin sandbotten, 13 m djupt. På fredag 30/7 gör vi en tidig start och förväntar oss go segling. Upp med focken, vinden minskar, ner med fock och upp med gennacker. 1 timma fick vi, sen var det ner med gennacker och alldeles stilla. Det blev motorgång. Kl 12.15 passerar vi grundflaket på 13 m, där det varnas för vulkanisk aktivitet. Runt omkring är det flera tusen meter djupt.
Ponta Delgada. Vi får ligga på insidan vid ett långt pontonfinger eftersom vi ska göra jobb på riggen. Nu är det mest pyssel som gäller och vi väntar på materialet från Harken. Vi väntar och väntar. Det är svårt att företa sig något i denna väntan. Så kommer måndagen och vi vet nu att våra riggdelar ligger på en båt som lämnat Lissabon och väntas till PD den 15/8. Jaha, proppen gick liksom ur. OK, då börjar vi förbereda oss för den roliga delen. Vi shoppar och fixar mat och gör klart skepp. Den 3/8 kommer våra kära gäster Marie och Kenth. Vi har en fin kväll och äter grillad papegojfisk, riktigt gott. Sen blir det tidig purrning för vi drar åter till Praia do Vittoria. Det blev inte mycket till vind så motorn får gå en del. Valspaningen är intensiv. Marie och Tommy ser två knölvalar som hoppar högt. Väl framme får vi bästa platsen, kan bada direkt från båten.
Terceira
Nu har vi det lite lazy och njuter. Strosar på byn, badar direkt från båten och mår gott. En klättring upp till Marias staty tar lite på krafterna i värmen. Nu ska vi se ön så vi hyr en bil. Vi kör västerut till en liten ”merenda” mitt ute i trollskogen. Vi tar oss fram på små slingrande vägar och ser på håll att det ryker ur backen. Det är ”Fumas do enxofre”, aktivitet i vulkanen som puffar lite. Färden går vidare mot kusten till Ponta do Quemado och Ponta do Raminho där vi har en vacker utsikt över de kantiga lavaklipporna. Vi tittar in i en gammal valutkik och spanar.
Nu börjar det knorra i magen så vi stannar till på nordsidan i Biscoitos och får oss en lunch. Efter det så knorrar det efter bad. I Baia das Quatro Ribeiras finner vi det häftigaste badet man kan tänka sig. Vi simmar mellan dessa kantiga stenar, sitter på en liten häll och låter havet fräsa in över oss. Vi avslutar dagen med att gå ner i en grotta, Grota Algar do Carvaro, Det är ganska spännande att gå ner i en vulkan och kika upp i kraterhålet.
Färden mot Sao Jorge
Den 7/8. Nu seglar vi vidare. Det är en lite molnig morgon och NNO 7 m/s. Sätter stor och revad gena. Vi har kurs mot Lajes på Pico men vinden håller inte så vi ändrar kurs mot Graciosa och på den här kursen får vi för mycket sjö emot. Ok, då styr vi kosan mot Velas på Sao Jorge. Tänk vad skönt det är att kunna ombestämma sig. Vi ankrar utanför hamnen. Det sköna med ankring är att man kan slänga sig i havet och få ett gott dopp. Vi får flytta in i marinan och ligger nedanför berget med alla gulnäbbade liror. Fåglarna underhåller oss med sitt tokiga läte halva natten. Dags för lite utflykt, vi går upp på berget Morro Grande. En strävsam tur upp på toppen men det är det värt. Utsikten är häftig, vi blicker ner i kratern i havet.
Sao Jorge
10/8 Dags för lite sightseeing igen. Vi hyr en bil för att ta oss runt på Sao Jorge en lång, 56 km, och smal, 8 km, ö. Mot Urzelina där vi ser ett kyrktorn som sticker upp ur lavan. I Manadas går jag till den gamla, otroligt vackert smyckade, kyrkan medan de andra roar sig på egen hand. I Calheta ser vi husen som hänger ut över havet och får oss en fika.
Färden går norrut mot Faja dos Cubres. Vägen ner är bara så fantastiskt vacker och brant. Väl nere tar vi stigen mot Faja da Caldeira do Sto. Cristo. Där finns en musselodling med servering av härliga musslor. Vi kommer halvvägs när vi inser att det är för många branta backar att vandra på i denna värmen. Det blir lunchstopp i Cubres. Tar ett dopp i Topo som är ostligaste punkten med en hamn och ett gott bad.
Horta, Faial
Den 11/8 startar med sol och V mellan 4-8 m/s. Färden går mot Horta. Det är lite för mycket emot så vi tuffar på för motor ca 25 nM. Vi lägger oss i gamla hamnen utmed piren. Här gäller det att förtöja för 1.5-2 m tidvatten. Vi går en sväng på byn, kikar in på Peters Bar sen blir det strandcafeet och en smarrig quiche och en öl till lunch. Det är olidligt varmt. Framemot kvällen påbörjar vi vår målning på kajen. Nästa morgon går färden upp på Monte da Guia där vi ser ner i havet i kratern Caldeira do Inferno. Den är 400 m djup och 2 km bred. På eftermiddagen kommer det stora ögonblicket då vi skall måla på kajen. Marie vaktar det färdiga verket från alla trampande fötter.
Fredag den 13/8 börjar med lite regndis. Vi sätter revad stor och fock i hamnen. Får några timmar med bra segling mot den lilla ön Graciosa. Går in i fiskehamnen Sao Mateus och lägger oss längst ut på nocken utmed kajen. Här finns ingenting, förutom en polis som hojtar att vi måste komma och registrera oss. Han talar om att här är ingen marina så det kostar inget. Vi finner ett litet hak där vi tar en öl och tjingsar på stammisarna. Nästa morgon är det dags för lite vandring igen. Vi går uppför berget mot Caldeira da Graciosa. Efter en lite mödosam vandring kommer vi fram till en tunnel. Det är lite småskumt inne i tunneln, när vi kommer ut på andra sidan är vi inne i kratern och det öppnar sig en helt annan värld. Det är fuktigt och grönskande och otroligt vackert. Vi strövar omkring som om vi var i paradiset. Tar en fikapaus innan vi går ner för den långa trappan till kratersjön. Det osar svavel. Det är lika fantastiskt varje gång vi går ner i en krater. Man kan bli lite rädd när man inser vilka krafter som har härjat här. När vi vandrar tillbaka nedför berget stöter vi på två bönder som har ett lass tång på moppeflaket. De lägger helt sonika ut den på ena vägbanan för torkning. Enkelt och praktiskt. Det ska bli gödsel till deras grödor.
Den 15/8 är en härlig morgon. Vi tar en god simtur i det +26 gradiga vattnet. Nu är vi redo för avfärd. Vi startar med NNO 7 m/s och sätter revad stor och fock. Vi får finfin segling, 60-70 grader vind in, i många timmar. Nu går seglatsen mot Terceira, Praia do Vittora. Det är en bra utgångspunkt för färden tillbaka till Sao Miguel. Resan närmar sig sitt slutmål.17/8 startar vi med stor och fock men vinden är svagare än svag så det blir motorsegling hela vägen. Vattnet ligger som en knallblå spegel runt oss. Vi har mängder med delfiner som hoppar och showar för oss. Mitt ute i det blå tar vi ett dopp där vi hänger på en fender som sitter fast i en tamp. Det är en sagolik upplevelse. Vi har intensiv valspaning men inte en enda rackare dök upp. Efter 96 nM och 13 timmar lägger vi till i Ponta Delgada.
18/8 och en ny varm fin dag. Ponta Delgada är en stor marina med fartyg av alla sorter. Här ligger en hel del övergivna skepp. Några ser hyfsat fina ut andra ser ut som rena vraken. I en del av vraken bor det folk med hundar, katter och blomsterodlingar ombord. Vi lämnar stan och ger oss ut på rundtur i en hyrbil som vi har i 2 dagar. Vårt första mål är tvillingsjöarna. Vägen dit är slingrig och vacker. Ibland ser man inte så mycket för allén med hortensior. Högst upp på kraterkanten blickar vi ner på de två sjöarna, den ena grön och den andra blå. Sjöarna, bergen, dalarna, grönskan det är så otroligt vackert så vi blir helt hänförda. Vi har sett många andra vackra öar men det här är ännu häftigare.
Lite motvilligt lämnar den vackra vyn men nu skriker magen efter mat igen. Vi kör ner i kratern till Sete Cidades och får en stadig lunch och lägger oss sen på gräsmattan och njuter av vyn omkring oss. Färden går vidare på slingriga vackra vägar till Ponta das Calhetas och Sao Bras. I Sao Bras stannar vi på ett litet café utanför allfarvägen. Där är de så intresserad av oss och frågar om allt. De hämtar sonen som kan hjälpa till med språket.
Nu är vi sugna på att se de vackra vattenfallen. Vi kör till en utsiktsplats för att se Salto da Fahrina, men ack inget vatten här inte. Utsikten var ju storslagen i alla fall. Efter mycket körande fram och åter hittade vi nerfarten till Poco Azuls vattenfall. Här ska vi ner sa Marie och jag. Det var ganska brant och lite jobbigt och när vi kom ner fanns det inte tillstymmelse till vattenfall, bara en liten pöl i den frodiga grönskan.
Men inte ger vi upp så lätt, vi drar lite söder ut och kommer till Ribeira dos Caldeiros. Här ser vi ett riktigt häftigt, stort och vackert vattenfall. Hela omgivningen är så frodig och fin. Vi fortsätter söderut och får en vy ut över Furnas som är otroligt häftig. Vi tar oss ner till byn och går en tur. Här puttrar det och fräser i backen. De kokar majskolvar direkt i de varma svavelosande hålorna. Vi svalkar oss med en glass istället för att pröva majskolvarna. Sen drar vi hemåt. Nu är det dags att gå på restaurang Mercado do Peixe. De har en jättegod rätt, Cataplana, den tillagas i en gryta som ser ut som en wook. Det är ris, räkor, fisk och musslor. Det blir vår avskedsmiddag för imorgon reser våra goa gastar hem.
Fredag 20/8 Idag är vi lite ledsna, Marie & Kenth ska lämna oss efter 17 härliga, goa dagar med prat, skratt och glädje. Vi strosar lite i Ponta Delgada men det är så varmt så vi tar oss ner i hamnen och hittar en trevlig restaurang för lite mat och dryck och pratar om vår resa. Det blir ett ömt farväl. Nu ses vi inte förrän i december.
Ponta Delgada till Santa Maria
21/8 Solen gassar på oss precis som vanligt. Vi känner oss lite ensamma, här blev plötsligt så tyst när våra gäster åkt hem. Nu får vi fylla dagen med lite arbete. Vår reservdel har ju äntligen kommit fram så nu är det dags att byta förstagsprofilen. Vi får hjälp av de irländska grabbarna att få ner profilen på bryggan. Bestämmer oss för att när nu allt är nere är det lika bra att byta förstaget också. Så nu väntar vi på att riggar-Thomas skall öppna butiken och ha en vajer som passar. Det har han, han fixar den ganska snabbt. Det var inte så enkelt att få loss den nedersta biten av foilen. Med mycket tankearbete och handkraft fungerade det. När allt är klart ska vajern med profil upp igen. Vi får hjälp av starka armar, ett tyskt par, Lars, vår båtgranne, Tommy och jag. Det gick hur smidigt som helst. Sen är det bara resten kvar som Tommy fixar.
26/8 Reparationen är klar och vi är så nöjda. Nu gör vi en tur till butiken och fyller förråden med mat och dryck. Vi vet ju att utbudet på Santa Maria är lite magert. 27/8 Härlig morgon äntligen ska vi ut och segla igen. Det är soligt och varmt, vinden är västlig 5-8 m/s. Det går gott och vi njuter av 6 timmars fin seglats och 3 timmars motorgång. När vi närmar oss Santa Maria och ska ta ner storen blåser det upp ca 13 m/s. Vi får ner den precis innan världens värsta ösregn kommer. Det kommer så mycket regn så det står som fontäner ut ur spygatterna. Vi kan inte ta oss till land så vi ligger bara och väntar på att det ska gå över. Så slutar regnet, solen skiner och allt är vackert igen. Typiskt azorerväder. Den 28/8 lagar vi mat och förbereder oss för seglatsen mot Portugals fastland. Nu har vi 5-6 dygns resa framför oss.
29/8 Vi lämnar Santa Marias hamn kl 3.45.Det är mörkt, halvmåne och lite stjärnor. Det är västlig vind 7m/s. Vi tar oss ut för motor sen sätter vi genua och fock och goosevingar. Dyningen är kraftig och det rullar ordentligt. Vid 14-tiden lunchar vi på kotlett och potatismos (potmos är kockens favorit). Det börjar blåsa lite mer så vi tar in genuan och kör med lite fock. Det blåser upp till 16 m/s och ösregnar. Kl 21.30 är vår position 37.5.57, 22.24.59. Klockan 22 är dags för Tommy att gå till kojs och jag går på vakt. Precis då ser vi lite blixtar i fjärran. Tommy vet att jag inte gillar åska så han blir kvar i sittbrunnen. Sen kommer världens värsta åskväder över oss. Vi ser blixtar överallt. Det blir ljust som mitt på dagen i flera minuter. Vi ser stora klot med kilometerlånga blixtar, en blixt ser ut som ett jätteträd där hundratals blixtar hoppar mellan grenarna. Vi sitter bara och väntar på undergång eller att det åtminstone skall avta. Tårarna bara rinner i floder och jag tänker att jag vill komma hem igen. Tommy ber mig att inte få panik och jag tror jag lyckades. Även Tommy som gillar att sitta hemma och titta på blixtarna var väldigt tagen och skakad. Jag kollar grab-bagen, epirben, går igenom hur flotten funkar. Detta inferno håller på i 6 timmar. Sen är det över och vi får en mycket lätt vind, vi seglar lååångsamt för att kunna få lite sömn och vila. Fota blixtarna, nej det fanns ingen tanke på det.
30/8 När vi hämtat oss, fått lite sömn och ätit frukost känns det bättre men det var en upplevelse vi aldrig kommer att glömma. Nu har vi en fin V 5 m/s och +29 grader. Vi sätter gennacker och gör 5 knop i några timmar. Kl 14 serveras dagens rätt som är chicken curry. Tänk vad det gör gott att få god mat. Vi tar ner gennackern och Babs får ett dopp i det 27-gradiga vattnet. Nu är det kväll igen och vi sätter genuan och hjälper till med motorn lite grand. Det går stora svarta moln förbi oss, det mullrar inuti dem men vi ser inga blixtar. När det mörknar är det alldeles stilla, havet är svart och himmelen är fylld av miljoners miljoner stjärnor. Tänk att det finns så mycket stjärnor, de är överallt ända ner till vattenytan. Karlavagnen syns högt upp på himmelen och efter 2 timmar ser det ut som den kör på vattenytan. Vi ser Altair i sommartriangeln som en otroligt starkt lysande stjärna. En apelsinmåne kommer upp vid 24-tiden. Det var helt magiskt. Tänk att detta är samma hav och himmel som igår natt !!!
31/8 Västliga vinder 4-5 m/s, sol och +24 grader. Seglar för gennacker i några timmar i 3-4 knop. Idag blir det pasta carbonara till lunch. Sen blir det svagare vind och ingen vind. Fördriver tiden med att spana efter val men det är valfritt. Ser en svärdfisk, några små bläckfiskar hoppar upp på däck. Vi lunchar på kalops. 2/9 Trodde vi var i stiltjebältet igår men ack nej, idag har vi 1 ibland 2 m/s. Vi tuffar lite lätt för motor. Stannar för ett dopp i det vackra havet. Det är absolut vindstilla, havet ligger som en slät spegel. Atlantsvallet är ju med förståss. Idag festar vi till det med korv och potmos. Motorn varvar inte upp ordentligt så vi misstänker att motorfiltret är tätt. Vinden ökar lite så vi sätter genuan och så småningom får vi V 6 m/s och gör 6-7 knop. När motorn svalnat efter några timmar byter Tommy filtret och motorn funkar bra igen. Tjohooo Nu siktar vi land framför oss. 3/9 Kl 12.45 kommer vi in i Sines hamn. Efter 5 dygn och 9 timmar är vi framme. Vi har gjort 800 nM. Vi går iland på pontonen och stapplar oss fram lite stelbent. Efter incheckningsproceduren i marinan går vi upp för backen till uteserveringen och äter friterade chipperones och räkor i vitlökssås. Mums
Nu ligger vi stilla i Sines i en vecka och städar båten ut och invändigt, ser över allt och kollar rigg och segel mm. Här träffar vi lite bekanta från Tagus och ett gäng svenskar som är på väg söderut och besättningen på SY Victoria som har ett stort hål i båten. Den blev påkörd av polisens rib-båt. Det är varmt och nordlig vind så vi ligger där vi är. Söndag 12/9, äntligen SV vind. Det är lite disig så vi avvaktar lite. Startar kl 8.45 och drar norrut. Vinden drar mot V och är 7-8 m/s vi angör Oeiras efter 8 timmar. Sen är det nordliga vindar som gäller igen. Efter 3 dagar tycker vi att vi fått nog av Oeiras och vinden är svag så vi drar iväg mot Nazareth. Här är det en kanjon, flera 100 m djup, som går nästan ända in till land. Det skapar häftiga vågor, vi ser sjön resa sig långt ut från land och stora vågor rullar in.
Färden går vidare mot norr, mot vinden. Vi kör motor och stöttar med genuan i NNV 7 m/s. Plötsligt piper det i och är 12 m/s, in med genuan. Nu är det mycket vågor och skvätt och lite småkyligt. Det mörknar. Närmar oss Lexios, inloppet till Porto, en stor industrihamn med tusentals ljus så det är svårt att se hamninloppet. Väl inne i marinan ser det fullt ut, ett svenskt par springer på pontonen och hjälper oss hitta en plats. Vi lyckas förtöja båten på en pytteliten ”finger”. Här ligger man som i gröfta med höga pirar runt om så man ser ingenting. 19/9 trotsar vi nordvinden och drar vidare. Det skall bli hård vind i flera dagar så vi vill norrut till Povoa snarast möjligt. Här blir vi liggande med lätt vind på morgonen och sedan blir det 10-12 m/s varenda dag. Det är soligt och fint trots blåsten, morgnarna är lite kyliga + 12-13 grader.
Söndag 25/9 Nu kommer det vi väntat på, sydliga vindar 6 m/s och soligt. Det blir en fin seglats, goosewing, i flera timmar. Vi rundar udden och går in mot Baiona och självklart ökar vinden när vi ska ta genuan. Här går vi på byn, äter musslor, kollar den gamla borgen och handlar fisk. Precis när vi ska lämna kommer en tullare och vill se på pass och kolla lite uppgifter om båten ! Konstigt, vi lämnar ju all information i varje hamn både i Portugal och i Spanien. Nu drar vi till Cies, Isla Faro och lägger oss för ankar. Det är mycket atlantsvall så natten blev lite orolig med svall och vändningar. Vi tar en stilla seglats tvärs över till Cangas. Här handlar vi hummer och krabba. Passar på att göra stortvätt på det suveräna tvätteriet Canwash. Täcken, kuddar och hela fadderullan.
Nu tar vi oss till Sanxenxo, det ska bli busväder och då är det en bra hamn att ligga i. Innan buset kommer har vi kanonfint väder och vindstilla så vi tar ner storen och genuan och tvättar tampar. Sen låser vi in oss i några dagar och lyssnar till vindens blås. Den 3/10 är en solig fin dag och vi tar ledigt och promenerar till PortoNovo och lunchar på kanon fina pilgrimsmusslor. Nu gör vi oss redo för säsongens sista båttur. Vi tuffar på för motor, har uppe focken för att den ska torka. In i Ria Arousa, påminner lite om bohusläns röda klippor. Här kryssar vi oss fram blad alla musselodlingar och in till Xufres där båten ska på land.
Sommarens seglats är slut. Det har varit ett fantastiskt äventyr. Vi har besökt 7 av Azorernas öar. Alla öar är fantastiskt vackra och häftiga med sina vulkaner. Växtligheten är otroligt frodig. Vi har gjort hissnande färder upp och ner på de branta bergen. Vi har sett vyer som är otroligt vackra och spännande. Vandrat genom en tunnel in i en vulkan, varit nere i vulkaner och kikat upp i hålet, sett källor där hett vatten sprutar upp och det osar svavel. Alla marinor vi besökt är fina, ingen lyx precis men bra pontoner eller kaj och trevliga människor. Priset var det samma i alla marinorna, ca 20 Euro. I några marinor funkar det att ligga för ankare. Det är ganska långt mellan öarna, vinden är nyckfull och det är inte alltid det går att segla dit du tänkt dig utan du får ombestämma målet.
Det var den längsta överfarten vi gjort, 5,5 dygn, 800 nM, vardera väg. Det som har varit mest dramatiskt är nog vädret. Det gällde att vara observant hela tiden på förändringar. Vi hade kanonfin segling och rätt som det var såg vi oroväckande moln och ganska snabbt kom vind med skifte och styrka. Det var små lågtryck som kom farande och oftast försvann de ganska snabbt. De hann ju ställa till det när vi var tvungna att ta in segel, ändra kurs, rätta oss efter de nya förutsättningarna för att efter en stund vara tillbaka till ursprungsläget. Vilket hav, så blått och kristallklart, som inbjöd till dopp då och då. Nätterna var så otroligt vackra så det går inte att beskriva, säger det igen: Magiskt !
